thelussebulle

Jag och Elin har ett vad. Det går ut på att se vem som klarar sig utan att äta godis längst och detta vad har pågått sedan den 19:e april, en halv evighet kan tyckas. Fast det är bara halva sanningen för det finns vissa tillfällen då man får äta godis, till exempel om det är choklad på en tårta eller dyligt, så ett fåtal chokladbitar har jag kanske fått i mig på den vägen.

Jag minns faktiskt inte vad vi sa skulle hända om nu någon av oss skulle förlora/vinna vadet, men det gör mig inte mindre motiverad. För det första är ju grunden till vadet att vi inte ville äta en massa godis och för det andra så har jag på tok för mycket stolthet för att förlora.

Som jag nämnde finns det under särskillda omständigheter en möljlighet att få i sig en chokladbit och jag hoppades på att jag skulle kunna få lite dispans under jul, men icke. Det hela började med att jag till min stora fasa insåg att jag för första gången under mitt ätande liv skulle bli tvungen att slopa chokladkalendern. Ve och fasa! Sedan kröp jag på mina bara knän och bönade och bad för att jag skulle få äta en endste liten chokladtomte (ni vet sådanna där ihåliga, inslagna i glansigt papper) från min julaftonsstrumpa, men sadist-Elin var hård som flinta. Åt jag det skulle det innebära att jag förlorar vadet och som sagt, min stolthet... Så nu har jag önskat mig pistagenötter till julsstrumpan.