Kidnappad
Igår kväll klockan sex skyndade jag med bultande hjärta och darrande knän ner till ICA. För ett bra tag sedan fick jag och Anna hem varsit kort utan avsändare som uppmanade oss att befinna oss vid ICA respektive macken i Ankdamsrondellen vid ett visst klockslag och enligt en viss dress code. Handstilen avslöjade dock vem kortet var ifrån och även om jag inte känt igen handstilen så hade jag nog haft mina misstankar.
Nåväl, vid ICA strax efter sex fann jag Caroline i sin bil väntandes på mig och jag blev genast av med mobilen min och fick en (illaluktande) mössa att dra över huvudet så att jag inte såg ett dyft. I början hängde jag med i orienteringen och jag förstod att vi var på väg mot Ankdamsrondellen för att plocka upp Anna, men där någonstans tappade jag oroenteringen. Efter att även Anna var i bilen snirklade vi runt i alla möjliga hastigheter åt höger och vänster och jag hade ingen aning om vart vi var. En kort stund trodde jag nästan att vi befann oss vid Centralstationen. Tillslut stannade bilen och jag fick en arm (misstänkte att det var Nattis jackärm jag kände) som ledde och stöttade mig när jag halkade runt på den isiga gatan.
Vi gick upp för en trappa och då noterade jag att trappan svängde åt andra hållet än Carros så vi kunde i alla fall inte vara hemma hos Carro. Vi kom in i ett hus och väl inne hamnade jag på en hallmatta och jag kände genast att det var Phias hallmatta. Hur i allsina dar kan man känna igen en hallmatta genom att bara stå på den? Nåväl två andra händer ledde mig innåt (jag kände att det var Phias händer) och snurrade runt mig så att jag nästan ramlade. En aningens snurrig trycktes jag ner i en stol och äntligen rycktes mössan bort (vid det laget hade jag vant mig vid lukten och kände den inte ens längre). Där i rummet stod Phia, Lisa, Carro, Nattis, Jonna och Karin med varsin drink! Det var skönt att äntligen få av sig mössan och underbart att se alla tjejerna! Efter en studs smaskande på diverse snacks dök även Therese upp.
Det bjöds på trerätters och Australiensiskt vin. Till efterrätt hade de fixat chockladfondue och till och med kollat med Elin så att jag säkert fick äta det! Smaken av Toblerone i min mun var ljuvlig! Hela middagen smakade i och för sig ljuvligt i min mun. Allt var så himla fint och trevligt!
Jag och Anna fick även ett paket, ett bra-att-ha-kitt, innehållandes en hel drös kondomer, en karta (det var bra för det hade vi typ inte...), plåster, svenskt godis och svenskt knäckebröd. Så nu är vi fit for fight och klara att åka iväg!
Efter ett tag var jag väldigt väldigt trött och det var dags att slita sig och åka hem. Några av tjejerna var det farväl till på riktigt men några av farvälen sköt vi upp lite till, så dem kommer jag förmodligen träffa snart igen.
Stort stort tack för en jättetrevlig, jätterolig och helt underbar kväll och för attt ni ansträngde er så! Jag blev verkligen så himla glad, det värmde mitt gamla hjärta! Jag har världens finaste vänner!
Lärdommar från gårkvällen:
*Det är jättesvårt att hålla orienteringen när man åker bil med en mössa neddragen över huvudet.
*Det är lika jättesvårt att känna hur snabbt man åker i en bil med en mössa neddragen över huvudet.
*Phias trappräcke svänger åt höger.
*Hur läskigt mycket man ändå kan förstå och känna igen enbart genom känsel (Nattis jacka, Phias händer)
Nåväl, vid ICA strax efter sex fann jag Caroline i sin bil väntandes på mig och jag blev genast av med mobilen min och fick en (illaluktande) mössa att dra över huvudet så att jag inte såg ett dyft. I början hängde jag med i orienteringen och jag förstod att vi var på väg mot Ankdamsrondellen för att plocka upp Anna, men där någonstans tappade jag oroenteringen. Efter att även Anna var i bilen snirklade vi runt i alla möjliga hastigheter åt höger och vänster och jag hade ingen aning om vart vi var. En kort stund trodde jag nästan att vi befann oss vid Centralstationen. Tillslut stannade bilen och jag fick en arm (misstänkte att det var Nattis jackärm jag kände) som ledde och stöttade mig när jag halkade runt på den isiga gatan.
Vi gick upp för en trappa och då noterade jag att trappan svängde åt andra hållet än Carros så vi kunde i alla fall inte vara hemma hos Carro. Vi kom in i ett hus och väl inne hamnade jag på en hallmatta och jag kände genast att det var Phias hallmatta. Hur i allsina dar kan man känna igen en hallmatta genom att bara stå på den? Nåväl två andra händer ledde mig innåt (jag kände att det var Phias händer) och snurrade runt mig så att jag nästan ramlade. En aningens snurrig trycktes jag ner i en stol och äntligen rycktes mössan bort (vid det laget hade jag vant mig vid lukten och kände den inte ens längre). Där i rummet stod Phia, Lisa, Carro, Nattis, Jonna och Karin med varsin drink! Det var skönt att äntligen få av sig mössan och underbart att se alla tjejerna! Efter en studs smaskande på diverse snacks dök även Therese upp.
Det bjöds på trerätters och Australiensiskt vin. Till efterrätt hade de fixat chockladfondue och till och med kollat med Elin så att jag säkert fick äta det! Smaken av Toblerone i min mun var ljuvlig! Hela middagen smakade i och för sig ljuvligt i min mun. Allt var så himla fint och trevligt!
Jag och Anna fick även ett paket, ett bra-att-ha-kitt, innehållandes en hel drös kondomer, en karta (det var bra för det hade vi typ inte...), plåster, svenskt godis och svenskt knäckebröd. Så nu är vi fit for fight och klara att åka iväg!
Efter ett tag var jag väldigt väldigt trött och det var dags att slita sig och åka hem. Några av tjejerna var det farväl till på riktigt men några av farvälen sköt vi upp lite till, så dem kommer jag förmodligen träffa snart igen.
Stort stort tack för en jättetrevlig, jätterolig och helt underbar kväll och för attt ni ansträngde er så! Jag blev verkligen så himla glad, det värmde mitt gamla hjärta! Jag har världens finaste vänner!
Lärdommar från gårkvällen:
*Det är jättesvårt att hålla orienteringen när man åker bil med en mössa neddragen över huvudet.
*Det är lika jättesvårt att känna hur snabbt man åker i en bil med en mössa neddragen över huvudet.
*Phias trappräcke svänger åt höger.
*Hur läskigt mycket man ändå kan förstå och känna igen enbart genom känsel (Nattis jacka, Phias händer)
Kommentarer
Trackback