Suck...
Att de vandrande små smittohärdarna hade givit mig hosta skrev jag om redan i förra inlägget vill jag minnas. Men nu har det gått ett steg längre. Igår när jag kom hem däckade jag på soffan och mamma tyckte att jag var varm. Jag är grym på att förneka sjukdom men hon tyckte i alla fall att jag skulle kolla tempen. Mycket riktigt, mamma hade rätt (vilket hon stolt deklarerade), jag hade 39 graders feber. När jag hade svart på vitt att jag var sjuk kände jag mig plötsligt mycket sjukare. Blev hemma idag och har legat febrig och hostig. Ibland tror jag att lungorna är på väg upp. Kan knappt säga ett ord utan att framkalla en smärre hostatack.
Idag är det två veckor kvar till den stora resan. Hade faktiskt min första dröm om det hela inatt, med vissa febervibbar kanske. Fick SMS igår om att servicen på min kamera är klar och jag bad pappa att hämmta den, men han kände inte att han hade tid, så jag fick snällt vänta. I drömmen satt jag helt plötsligt på planet och då hade vi ju inte hunnit hämta ut kameran! Ve och fasa! Men när jag drömmer saker brukar jag oftast fixa till allt i drömmen så att det blir bra igen. Så plötsligt satt mamma och pappa bakom mig och Mats några rader bak. Jag ropade till Mats och frågade när det var vi skulle resa och han sa till min stora lättnad att det inte var förrän imorgon. Så jag skulle hinna hämta kameran. Fråga mig inte vad vi gjorde på planet en dag innan...!